Gilla Disciplin.se

Att unna sig en PT

Sedan 3 år tillbaka tränar jag med en PT. Det är en investering i kropp och hälsa som jag skulle önska att alla unnade sig.  Jag kör en gång i veckan med en coach som peppar mig att ta mig längre och längre i min träning.   Det kan ta en stund innan man hittar sin perfekta matchning och jag har provat några stycken. De har varit bra allihop men nu har jag ett par tjejer runt mig som är guld värda. Unga och nytänkande med fräscha idéer och upplägg.

För mig är det viktigt att min tränare inte sätter en gräns pga min ålder. Jag sätter min gräns själv om jag känner att det tar emot eller är för hårt för mig men fram till dess vill jag bli peppad och manad vidare i min träning. Jag vill inte ha dalt och larv utan disciplin och seriös vägledning.

Många gånger undrar min omgivning hur jag har råd med kostnaden. Jag är fascinerad av frågan då jag vet att flera av dem lägger stora pengar på fikabröd, chipspåsar, godis, vin och öl. På något sätt är det mer ok än att investera i sig själv och i sin fysik. Konstigt egentligen med tanke på att vår kropp är den enda vi har och den enda vi får. Att bryta ned den med en massa skräpmat, att vara lat och overksam är helt ok men att ta vara på de resurser som finns i oss är inte helt legitimt. Speciellt inte vid min ålder. Vid denna period i livet ska man finna den största glädjen i att baka bullar till sina barnbarn och dela recept med sina väninnor.  I det avseendet är jag totalt misslyckad då mitt största intresse är mitt eget liv och mitt eget välmående.

Så, jag finner stor glädje i att träna med en coach, har du aldrig prova så googla och hitta någon med goda referenser och ta din träning till högre höjder.  Oavsett, på vilken nivå du befinner dig! En bra PT sätter mål som passar just dig och kämpar för att du ska nå dem.

 

fDELA Skrivet lördag, januari 30, 2016 0 kommentar 0

Nyss hemkommen från solen

Jag har just tillbringat två veckor i Thailand och har efter några dagar här hemma åter igen acklimatiserat mig till kylan. Det känns helt ok! Lika mycket som jag längtar efter värme, sol och bad, lika underbart känns det att komma in i alla rutiner igen.  Faktum är att denna gång fann jag det en smula tråkigt att ligga platt i en solstol i timmar och inte särskilt hälsosamt med den starka solens obarmhärtiga strålar. Inte desto mindre är det skönt att få lite färg i ansiktet och få bort den där vinterbleka looken.

Jag gjorde mina försök att träna på det gym som fanns på vårt fina hotel men fann det plågsamt då det på något konstigt sätt inte fanns någon luft! Svetten sprutade och det var mycket stön och stånk och väldigt lite verkstad. 3 km på löpbandet i ett högst obetydligt tempo kändes som ett maraton så jag la helt enkelt ned mina försök att hålla igång kroppen under dessa två veckor.  Lyckades även dra på mig en magbakterie som inte vill ge upp så jag har nu svår abstinens efter mitt gym. Efter 10 dagar med en allt annat än lugn mage och obetydligt med mat så känner jag mig inte särskilt uppkäftig och inser att jag måste få ÄTA innan jag kan prestera något fysiskt. Idag har jag hopp om livet då jag har lyckats ta mig runt ett par km med min lilla hund utan att må alltför dåligt.

Den lilla hunden, kortbeningen, det levande gosedjuret och det sötaste som man kan se! En vansinnigt rolig liten sak att ha med sig på långa rundor då han älskar att springa lös och har en helt otrolig fart. Efter 5 Schäfrar är detta hundägande annorlunda men jag är helt såld på den här 3 pannkakor höga hunden och hans outtröttliga personlighet. Han passar mitt tempo perfekt, sina korta ben till trots. Han kommer att synas här på min blogg ganska frekvent.

Idag blåser det runt vårt hus så att det dånar i skogen. Solen tittar fram och även om vi endast är i slutet av januari så får jag liiiiite vårkänsla.  Om han där uppe vill så blir det vår i år också!

IMG_3415

fDELA Skrivet lördag, januari 30, 2016 0 kommentar 0

Presentation

Ja, vem är jag och varför skulle du vara intresserad av mig eller det jag skriver?  Idag använder vi sociala medier till att förmedla kunskap, tillfredsställa vårt bekräftelsebehov,  bli inspirerade, finna nya vänner och nya vägar för att nå något vi brinner för. Kanske var det bättre förr då vi blev mer tvingade till en fysisk kontakt och inte hade möjligheten att ”umgås” via nätet? Jag vet inte! Både ja och nej.

Jag blir 58 år i sommar. Jag har tränat så länge jag kan minnas. Min första kontakt med styrketräning, blott 16 år gammal, tog jag vid ASK i Eskilstuna. På den tiden var det väldigt tunnsått med tjejer på gym. Jag vill nog påstå att jag var rätt ensam bland alla grabbar.

Under åren som följde så utökades mitt träningsintresse med löpning, Friskis och Svettis med alla pass, Nautilus, simning och så hästarna förstås. Idag har jag slutat med häst och finner att den biten i livet är klar.

För ett par år sedan så fick jag en hjärnblödning och insåg att livet är verkligen bara nu och det är egentligen ingenting som garanterar att vi ser morgondagen oavsett var i livet vi befinner oss. Efter den upplevelsen så återvände jag till gymet och har sedan jag tillfrisknat tränat alltmer fokuserat på att forma min kropp. Det är vansinnigt roligt och jag är ett levande bevis på att det inte behöver vara ett stopp bara för att man inte längre är ung. Jag ser dagligen mängder av kvinnor på det gym där jag tränar som inte är hälften så gamla som jag men….väldigt få som är så pass vältränade som jag faktiskt är. Det taggar mig bara ännu mer och ger mig vatten på min kvarn!!

Ålder är bara en siffra.

fDELA Skrivet lördag, januari 30, 2016 0 kommentar 0